Abloc Winter Challenge 2015 ifrån insidan

Precis när jag skulle ta på mig skoskydden nere vid hotellreceptionen på Vox hotell så såg jag att det hade börjat snöa. I början på veckan hade väderprognosen visat på närmare 10 grader och sol men sista dagarna hade den ändrats rejält. Lite sjuk i huvudet som man är så taggade jag till lite extra då för ska man cykla runt Vättern på vintern så ska det väl vara i vinterväder.

Tänkte att jag som cyklandeledare från Abloc skulle skriva några rader om söndagscyklingen.

Det är över ett år sedan Erik hade nämnt sin plan för mig första gången om att vi skulle arrangera ett event runt Vättern mitt i vintern. Jag reagerade direkt som dem flesta gjort och sa att det är helt galet och sa att du har cyklat för få pass i snöslask. Erik kontrade direkt och sa. -Jag ska köra servicebil och du ska cykla med deltagarna… Månaderna gick och Erik tog upp idén ibland men jag trodde inte att han menade allvar och det var först en sen kväll i april när vi stod på ett rum fullt med saker på Hotell Kalmarsund och packade goodiebags till vårt Kalmarläger som jag förstod att han menade allvar. Erik hade tryckt upp ett blad med rubriken ”Events to Come” och där stod Vintervättern inskrivet den 27/12 - 2015 och sen den dagen har vi tillsammans med Johan laddat våra skallar med att försöka få runt så många som möjligt runt den stora sjön på ett så trevligt sätt som möjligt mitt i vintern.

Vi rullade bort till Hovrättstorget 05.40 och det var med en spännande känsla i kroppen. Jag har hållit på med cykling i över 25 år och tävlat i över 20 länder men visste att idag skulle jag sitta på hojen längre än jag någonsin gjort tidigare och jag skulle göra det i ett vinterväder som hade fått en klass 1 varning. Jag hade heller ingen större koll på nivån på övriga cyklister, visst hade vi gått ut med att vi siktade på 25km/h i snitt och att det var vintercykel med dubbdäck som gäller men hur många av dem anmälda hade testat något liknande innan och visste vad dem skulle orka?! Normalt sätt när vi arrangerar våra Abloc Camps brukar vi ha minst tre olika fartgrupper men idag skulle vi bara ha möjlighet till en för att kunna hålla säkerheten så bra som möjligt med våra fordon och funktionärer. Jag visste också att rullen skulle ha mindre betydelse eftersom vi skulle köra på just vintercyklar med skärmar och dubbdäck vilket skulle leda till större avstånd mellan varandra och lägre farter. Det skulle helt enkelt ställa ännu större prov på individen själv.

Kan medge att det var en känsla som nästan gav gåshud när vi först kom fram till den upplysta startplatsen och framför allt när vi trumpetades iväg och vi rullade ut genom Jönköping i en vacker vinterskrud. Det hade nu börjat snöa rejält och snön gav en ljuddämpande effekt när den la sig på vägen som bomull. Som dem flesta av er vet är det ganska kuperat ut ur Jönköping upp mot Bankeryd men våra lokala ledare Micke och Mårten tog täten enligt plan för att försöka hålla ner farten ur en annars ganska lätt överladdat och ivrigt gäng. En rätt mysig känsla att sitta där bak i klungan och morgonprata med en trevlig cykelkompis och se 45st röda baklysen framför oss på en vit bädd och ibland skönja en svart glittrande Vättern. Första fikan var planerad att komma efter ca 1,5h, strax innan började ett par cyklister få lite problem med tempot. Jag försökte hjälpa till med att täppa luckor och dra ifatt kämparna men det gjorde tyvärr inget större resultat utan jag fick helt enkelt försöka putta dem. Blev lite partempo i puttning och vi tappade någon halvminut till klungan som vi skymtade på rakorna. Vissa är lite slowstarters och alla är vi inte lika morgonpigga så ville så gärna att dem skulle få chansen till att komma till första stoppet, få i sig en kopp stärkande morgonkaffe och hämta andan lite. Vi kom till 5-minuterstoppet någon minut senare än övriga och Ingo Deters från Gårdrosteriet stod redo med rykande färskt kaffe och Karin och Sofie hade bullat upp med en go massa nybakad energi.

Efter gofikat i snörstormen rullade vi vidare och vägen hade nu blivit ganska moddig, det gällde att hålla större avstånd och vara mer koncentrerad för att förhindra och parera ”släpp”. När vi rullade igenom Hjo var snövallarna som vinden ifrån Vättern dragit ihop bitvis ganska höga och det var nästan på gränsen att det gick att cykla på vissa delar. Låg i täten och pratade med vår cyklande läkare Robocop om hans träningsläger i Thailand som bara var en vecka bort, kontrasterna kunde inte varit större. Kantvinden var påtaglig och det syns ganska tydligt rent fysiskt vart ifrån vinden blåste på vissa bilder som ni kan hitta under hastagen #ablocwinterchallenge. Nya torra underställ ifrån Craft och en rejäl frukost intogs inomhus med äggmackor, våfflor, varmchoklad med mera serverad av Karin och Sofie & Co. i Karlsborg efter 10 mil och 4h och 20 minuter.

Direkt efter att vi rullade igång igen efter fikan var enda gången jag frös på hela rundan. Vågar väl inte skriva annat eftersom jag jobbar just på Craft med att ta fram kläder för cykling men helt ärligt var det så och fem minuter senare var jag varm igen och kunde njuta vidare av vintercyklingen. För er som inte vill ha reklam så blunda nu men dessa plagg körde jag hela rundan i; Active Extreme underställ på överkroppen, Bike Warm Sock på fötterna, Storm Bib Tights, Shield Bootie ovanpå sommarskorna, Shield Split Finger Glove på händerna, Gran Fondo Jacket och på toppen Tech Hat. Jag bytte underställ två gånger och handskar i Vadstena. Har nog aldrig känt mig mer rätt klädd. Slut på reklam.

Erik hade rekat fram mindre småvägar för att minimera tiden 50:an. Blev en del oplogade och idylliska grusvägar men kan medge att när vi rullade genom en gårdsplan på en riktigt liten väg och det bitvis var mycket halt kändes det ganska långt hem när jag visste at vi inte ens kört hälften. Vi gick ner på ett led över Hammarsundet och vinden piskade på rätt ordentligt i ansiktet. Men så kom en ny 5-minuterfika med chokladbröd, nutellabomber och Vitargobars tillsammans med glada hejarop och dem negativa tankarna var som bort blåsta.

Servicebilen med Henke och Mathias jobbade på fint med att laga punkteringar, skrapa bort snö ifrån frusna klossar och få ifatt folk till klungan igen. Fotograf Calle Kunde man få se på alla möjliga konstiga platser längs banan som tex denna bild som är tagen ifrån en klippa uppe vid Hammarsundet. För att inte tala om Erik som var överallt med sitt påhejande i form av ord, Colaburkar och Vitargogels.

Dagens längsta backe måste varit den upp mot Zinkgruvan och det var bitvis ganska svårt att hålla ihop gruppen men viljan var stark och alla kämpande ordentligt bra tillsammans. Korken i flaska frös så fick köra utan, härligt svalkande sportdryck i slushpuppyformat gjorde ändå gott. Jag har väl ett lite sjukt beteende till Vitargodrickande sen den dagen i början på 90-talet när Tomas Gustavsson bjöd mig på dem första dropparna. Men får jag bara i mig min Vitargo så brukar det mesta lösa sig…

Dagens längsta backe, fast utför måste varit Övralid. Jag körde den första gången -94 fast uppför. Det var på min först runda runt Vättern, då fanns det en tävling som hette Vättern Cup, min första elit tävling var det också. Jag hade hört talas om Medevibackarna och när dem var passerade trodde jag att det var platt till målet i Motala. Har nog aldrig blivit så överraskad av en backe för eller senare som när vi svängde in i backen och fick lägga ner på lillkakan efter så där 29 mil eftersom backen var ett tillägg ifrån den vanliga rundan. Nu körde vi utför, det var mörkt, det var moddigt och armarna var trötta men det var spännande och gick fint.

I Motala blev vi bjudna på ett extrastopp av Sportson hos min gamla klubbompis Michael Ringdahl. Cheeseburgare med saltgurka var inköpta och det blev som en fin förrätt innan middagsstoppet i Vadstena. Johan som körde bil med släp i karavanen redo att ta upp för trötta cyklister hade fått sällskap av ett par och erkände att han nu kollat upp numret till Vadstena Buss ifall behovet skulle växa. Men jag kände att gruppen var ordentligt målmedveten, stämningen var hög och det hade börjat kännas vittring av Jönköping. Trots att timmarna gick fortare än vi räknat med så behöll gruppen lugnet. Vinden och kanske lukten av mat gjorde att det rullade på ganska snabbt från Motala ner till Vadstena och det var en skön känsla att få krypa in på restaurang Hörnan och bli serverad en varm köttgryta och få bryta av allt sockerintag. In på hörnan kom ett glatt gäng av supportrar ifrån CK Olympic som åkt hela vägen ifrån Borås bara för att heja på oss denna snöiga söndagskväll, det värmde ordentligt.

9 mil kvar, minusgraderna hade nu byts till en plusgrad och efterhand blev vägbanan mer fri från snö vilket gjorde att det blev lite enklare cykling som jag tror att alla mådde gott av. Den dubbla svenskamästaren från Elfsborg, Andreas Augustsson som tidigare varit stabil mittbackslås agerade nu istället grindvakt som den kejsare han är och såg till att inga föll igenom. Varm blåbärssoppa i Gränna och stärkande publik och gjorde att sista biten ner mot målet i Jönköping kändes lite som en skön defilering. Farten släpptes fri mellan Skärstad och Kaxholmen och det var intressant att se på vissa cyklister som strax innan verkade helt slut växte nu hornen ut på och hormonerna rörde runt i kroppen och skakade fram ny energi. Härligt!

I sista rejäla motlutet innan Huskvarna möttes vi av en upplyst backe av marschaller som den store supportern Jonas Peterson var på plats med, där drog det lite i tårkanalerna…Sista biten genom Jönköping satt jag och hoppades extra mycket på att vi skulle klara oss undan vurpor, vi var alla trötta och det är lätt att slappna av för tidigt, säkerheten var hela tiden viktigast och vi är mycket tacksamma att ingen allvarlig incident hände. Så klart en fantastisk känsla att få rulla in på torget inte långt ifrån midnatt och mötas av goa kramar inte minst ifrån Sara, Calle och Fia som hållit sig vakna.

Den långa dagen och sena ankomsten gjorde att det inte blev något större partaj men pasta Carbonaran och ett par öl smakade ändå riktigt gott på Hotell Vox och det blev skönt eftersnack om dagen. Vi som gjorde det är inga hjältar på nåt sätt för denna utmaning är frivillig men kanske kan ses som lite förebilder för att det går alldeles utmärkt att cykla mitt i vintern oavsett om det är pendling, träning med gänget eller rör sig om att cykla runt en sjö. Inget snack om att det krävs mer förberedelser att cykla runt Vättern på vintern än på sommaren. Förutom att du själv måste vara i god form krävs det också extra mycket att man har koll på sin utrustning i form av kläder, skor, glasögon och cykel. Men har mar man koll på dessa saker så lovar vi att det kan vara en ganska trevlig utmaning som vi hoppas fler av er vill göra igen och inte minst ni andra som inte gjorde det vågar att testa nästa år då vi kör igen! Till dess är det dock ett tag till och vi hoppas att vi får se er igen innan dess inte minst på våra läger under 2016. Kan starkt rekommendera att möta våren på vårt aprilläger (22-24/4) i Kalmar, solen skiner alltid den helgen… Och kom ihåg att det är gästerna som gör festen! Vill också passa på att återigen tacka alla funktionärer, utan ett hade det inte var möjligt.

Gott Nytt År allihopa!

/Mattias, tillsammans med Erik och Johan